dix-huit
X
Jag är självisk på ett sätt. Jag är orolig att folk ska dö för att jag inte vet vad jag ska ta mig till efteråt. När det har hänt och det är meningen att man ska gå vidare. Tänk om man aldrig, aldrig någonsin går vidare. Tänk om man fastnar där och inte kan ta sig loss. Jag är så rädd för sorgen som kommer, och övertar starka människor runt omkring mig som aldrig har rubbats och aldrig släppt en tår. Jag är orolig att folk ska dö för att jag inte vet hur det kommer att påverka mitt liv, och helst skulle jag dö ung så jag slipper uppleva att förlora någon jag älskar igen. En gång räcker mer än väl. Du får gärna kalla mig självisk av den här anledningen, men det är så här jag känner.
Jag är självisk på ett sätt. Jag är orolig att folk ska dö för att jag inte vet vad jag ska ta mig till efteråt. När det har hänt och det är meningen att man ska gå vidare. Tänk om man aldrig, aldrig någonsin går vidare. Tänk om man fastnar där och inte kan ta sig loss. Jag är så rädd för sorgen som kommer, och övertar starka människor runt omkring mig som aldrig har rubbats och aldrig släppt en tår. Jag är orolig att folk ska dö för att jag inte vet hur det kommer att påverka mitt liv, och helst skulle jag dö ung så jag slipper uppleva att förlora någon jag älskar igen. En gång räcker mer än väl. Du får gärna kalla mig självisk av den här anledningen, men det är så här jag känner.
20:22:30 2010-11-21
ord (0)helt obetydligt men ack så viktigt
Idag är jag måndagstrött, jag ger intryck av att vara missnöjd, men egentligen mår jag helt okej, lite post-berlin-ångest bara. Men jag är lite arg på inkompetenta människor i min omgivning som inte kan ta kritik och som inte har lärt sig ett piss på flera år. Hallå, vad är det som är ur funktion egentligen? och ganska rädd för mörker. Men ändå så ska städa mitt kaosiga rum (som alltid avspeglas i mitt humör) för jag har precis tapetserat den fula byrån och gjort den finfin. Egentligen bör jag skriva bildanalys & reportage, plugga religion och ta tag i mitt allt för splittrade liv, men jag skulle faktiskt vilja julbaka, ha julfest, fylla år, gosa och springa runt i snön samt ha en sängdag. Jag vill ävenha lov igen. Och jul, älskar det. Mina genetiskt programmerade julkänslor börjar slå sig fria nu och jag KAN inte kontrollera det. Sjöng på Winter Wonderland idag och hade massa fina julidéer, men Martina har inte fyllt år än så jag måste hålla det pyttelite tyst. Sen längtar jag till i morgon kväll och 28-29 november, men fasar ganska mycket inför i morgon förmiddag. Idag drömmer jag om hundvalpar och ett liv på landet med en fin pojke som jag redan har, fast just nu bor med familj, och när de inte är hemma vill jag hoppa ut genom fönstret och springa över till grannen som jag inte känner bara för att få lite sällskap. Jag kan sjunga (idag sjöng jag och det lät jättefint), och är stolt över mina skills (inom alla områden). Dansar helst jämt och ständigt, när jag inte hoppar eller pratar det vill säga, och lever i ganska hög grad, ja.
Idag är jag måndagstrött, jag ger intryck av att vara missnöjd, men egentligen mår jag helt okej, lite post-berlin-ångest bara. Men jag är lite arg på inkompetenta människor i min omgivning som inte kan ta kritik och som inte har lärt sig ett piss på flera år. Hallå, vad är det som är ur funktion egentligen? och ganska rädd för mörker. Men ändå så ska städa mitt kaosiga rum (som alltid avspeglas i mitt humör) för jag har precis tapetserat den fula byrån och gjort den finfin. Egentligen bör jag skriva bildanalys & reportage, plugga religion och ta tag i mitt allt för splittrade liv, men jag skulle faktiskt vilja julbaka, ha julfest, fylla år, gosa och springa runt i snön samt ha en sängdag. Jag vill ävenha lov igen. Och jul, älskar det. Mina genetiskt programmerade julkänslor börjar slå sig fria nu och jag KAN inte kontrollera det. Sjöng på Winter Wonderland idag och hade massa fina julidéer, men Martina har inte fyllt år än så jag måste hålla det pyttelite tyst. Sen längtar jag till i morgon kväll och 28-29 november, men fasar ganska mycket inför i morgon förmiddag. Idag drömmer jag om hundvalpar och ett liv på landet med en fin pojke som jag redan har, fast just nu bor med familj, och när de inte är hemma vill jag hoppa ut genom fönstret och springa över till grannen som jag inte känner bara för att få lite sällskap. Jag kan sjunga (idag sjöng jag och det lät jättefint), och är stolt över mina skills (inom alla områden). Dansar helst jämt och ständigt, när jag inte hoppar eller pratar det vill säga, och lever i ganska hög grad, ja.
