jag vill ha en självklar plats, en självklar inbjudan som kommer varje gång.
hos de som jag själv alltid tänker på först av allt. begär egentligen inte mycket.
vill bara ha tillbaka det som jag själv ger bort varje dag.

att inte veta, att vara lite halvt utelämnad är nog jobbigare än att inte ha något alls.
när man önskar att folk bara kunde fatta hur man vill att de ska bete sig och försöka ta lite hänsyn därefter.
jag vill inte vara den som alltid bara hänger på i ett litet snöre.

.

det går så himla bra.
för jag tänker göra detsamma.