Tycker inte om att inte förstå saker. Att inte veta saker. Jag vill veta allt, snälla prata med mig bara, det kan väl inte vara så fruktansvärt jättejobbigt? Eller är det verkligen så hemskt att låta mig veta minsta lilla? Det gör mig svag att inte förstå och att inte ha koll, det gör mig osäker att inte veta vad som försiggår bakom ögon som möter mina alltsom oftast.
Jag hatar när folk tar avstånd utan att förklara ordentligt. Jag hatar när folk tar avstånd utan att jag riktigt fattar vad jag har gjort. Jag kanske är efterbliven, men då får jag vara det. För jag fattar inte hur det kan gå så här upp och ner. Jag bryter ju ryggen här. Syns inte det? Jag försöker kippa efter luft och hålla mig flytande, har försökt ett bra tag nu, försöker må bra. Men har lärt mig att om man är det minsta självisk, då bränner det som en manet på en millisekund. Vem det än är som man försummar så får man veta det direkt. Hur sämst man är. Och sånt gör så. satans. ont. Det spelar ingen roll vad som händer runt omkring för tar du ett eget beslut så är det kört. Och det finns ingen återvändo. Gör aldrig misstaget att öppna dig för någon, gör för guds skull inte det. Det går bara åt helvete.