Förlåt att jag tjatar om det.
Jag hittade min resedagbok (Word-dokumentet) på datorn nyss. Läste igenom hela. Åhh, jag saknar :') Vet inte om jag ska skratta eller gråta, det blir väl lite av båda. Varje liten detalj, varje blick, kram, upplevelse, ord kommer till liv och jag ser det lika klart som om det var igår jag var där. Fast att jag kom hem för två månader sedan. Det känns som längre, fast samtidigt kortare? Jag vet inte vad jag tar mig till om vi inte åker dit nästa år. Försökte med hundögon och kick-ass argument och sånt att övertala mamma och D kvällen när vi var på bio. Jag vet inte, ska inte ta ut nåt i förskott, men jag har ju alla bra argument på min sida, å andra sidan är det de som har pengar och de som har sista ordet. Bajs. Ne, positiva tankar, jag ska dit :D Och träffa alla älskvärda människor igen, ja ja :D Ska inte tänka att jag saknar, ska tänka att jag längtar istället :D
