Min släkt är läskigt viktig för mig. Mormor & mamma är världens bästa förebilder, paps bryr sig så otroligt mycket. Morfar är världens bästa, och farfar är så obeskrivligt bra. Resten är fantastiska och bara helt bra på alla sätt och vis. Det slog mig idag hur mycket jag umgicks med alla förut, och nu tar jag dem för givet. Jag ska bättra mig. Jag vill verkligen det. Jag vill inte tappa dem, inte nu när det är som viktigast att ha ett starkt fotfäste.
Vad vore jag utan deras andetag?

01:34:13 2009-11-21